attvarabob

Jag åkte till jobbet trots att jag var ledig för att vara med på avtackning av vår fantastiska chef.  I två timmar hölls det tal, lästes egenskrivna dikter och sjöngs hyllningslåtar. Personal som sedan länge slutat, personal som var lediga, personal från andra enheter alla slöt upp för att visa sin uppskattning. Missnöjet och ilskan mot beslutet att detta blev ett casulties of war i omorganisationen bubblade upp till ytan ibland, men mest var det en känsla av så mycket beundran och tacksamhet.  Näsdukarna var i högsta hugg för inte ett öga var torrt och efteråt kände vi oss helt dränerande. En talare sa: Var inte en eldsjäl, var en pyroman, se till att starta bränder! Det tar jag med mig. 

Polarn satt under tv-kvällen och tecknade lite. Jag döpte konstverket, som gavs i gåva till mig, till Snacksy sour . Jag har blivit hedrad med många konstnärliga gåvor, jag vet inte riktigt var jag ska förvara dem allihop. Om det fortsätter i den här takten kommer jag behöva hyra ett förråd. 

Samtidigt som det här fladdrade förbi i mina sociala medier: Så plingade det till i min Kivra och jag hade fått en kallelse för mammografi. Och vem är jag att gå emot Kronprinsessans uppmaning och ett sådant uppenbart tecken? Självklart gick jag genast in i min kalender och avsatte tiden.  Tidigare har vi fått godkänt av vår chef att göra mammografin på arbetstid, eftersom hon själv varit drabbad. Jag undrar om det kommer bli så med vår nya chef. 

Förkortningar är ju effektivt så idag hittar jag på VIO ; Very Important Organisation . Lite svengelska ökar känslan av viktighet tänker jag. Jag och kollegan var iväg på BRIS nätverksträff idag. Därav VIO . Det finns alltid något viktigt att ta med sig från deras träffar och så var fallet även denna gång, även om det riktade sig lite mer åt skolans arbete. Ämnet för dagen var: Den oroväckande ökningen av barn som ringer för att prata om ätstörningar. Proffsiga docenten David Clinton föreläste om att upptäcka, bemöta och behandla. Signe Bennich gav ett jättefint inifrån perspektiv. Organisationer som Frisk och Fri , Tjejzonen och Mind berättade om deras arbete för att stötta, utbilda och informera. Så bra att känna till hur alla jobbar och vilka projekt som är igång så vi kan hänvisa människor rätt i vårt widescreen-arbete.

Jag tror att det kan vara ett tecken på att livet är relativt händelselöst när det känns som grej att upptäcka den minsta avacadokärnan jag någonsin sett. Den var väldigt söt. Det måste vara ett tydligt ålderstecken att titta på en dokumentär om idolen från ens ungdomstid och se honom gulla med barnbarnen. Billy Idol should be dead , finns nu på Svt . Polarn reflekterade över att vi har sett flera dokumentärer och filmer om artister som knarkat sig till en sista vila och det var ju fint att just den här överlevde. Jag reflekterade mest över tidsandan. Jag tror vanligtvis inte på horoskop men ibland träffar det ändå väldigt rätt. Jag älskar riktigt dålig pappaskämt. Nu laddar jag för två arbetsdagar innan lite höstlov. Jag förväntar mig vila men är inställd på att bli besviken.

Ovanför tvättmaskinen finns två hyllor. På ena hyllan finns lådor med hårsnoddar. Emellanåt kommer Ännumindrefjant ihåg detta, oftast när han är rastlös och uttråkad. Då hoppar han upp på tvättmaskinen, sträcker sig och fångar en hårsnodd. Sen hoppar han ner med sitt byte, leker med den i två eller tre sekunder och hoppar tillbaka upp på tvättmaskinen.  Jag tror att möjligen är jakten mer intressant än bytet. Men jag är inte katt-psykolog så det är ju något av en hobbyanalys.